Ett stort problem i vårt samhälle är att det inte blir riktigt mörkt i de mer exploaterade områdena av vårt avlånga land, vilket gör det svårt för de nattaktiva djuren att finna platser att leva på. Även vi tar skada av att det inte är riktigt mörkt, särskilt i städerna, då exponeringen för konstgjort ljus orsakar bland annat sömnproblem, som i sin tur ger sidoeffekter som koncentrationssvårigheter, depression, fetma, ångest, huvudvärk och cancer.
Det finns en direkt koppling mellan förlust av biologisk mångfald och det artificella ljuset, dvs det onaturliga ljuset, då de nattaktiva djuren (alltifrån nattfjärilar till större däggdjur) störs av upplysta platser då de behöver mörker för att jaga och leva. Faktum är att nära hälften av alla våra insekter är nattaktiva, där mörker innebär allt från parning till pollinering. Vårt ekosystem är redan så stört av mänsklig påverkan, att mångfalden är extremt känslig för bortfall av djurarter.
Fladdermöss är ett typ exempel på nattaktiva djur som är beroende av mörker. Det finns forskning som visar på att ljusföroreningar påverkar fladdermössens födosök, parning och beteende. Ett exempel är alla fasadbelysningar på t.ex kyrkor, som en del fladdermöss trivs ypperligt att bo i. Sedan vi börjat belysa fasaderna på dessa har vissa fladdermöss drastiskt minskat i antal, detta pga att att de helt enkelt inte vågar sig ut efter skymning, eftersom när skymningen kommer och mörkret tar vid, så går helt enkelt en konstgjord sol upp igen.
Det är inte så konstigt att fladdermössen gillar Amaryllisparken. Om vi ser till hur Lindalen, där Amaryllisparken är belägen i Tyresö, så innehåller Lindalen dels en hel del vägar som är upplysta nattetid och även industriområdet har satsat på att belysa sina områden, villaträdgårdarna innehåller en del fasadbelysningar. Den enda platsen som är riktigt mörk, är skogen i Amaryllisparken.
Tyvärr har människan en föreställning om att ju mer artificellt ljus vi tillför, desto tryggare blir de platserna för oss människor som rör sig ute på kvällarna och nätterna. Förvisso är det kanske så, men vi får inte glömma att vissa platser bör få vara mörka för djurlivet. Utan ett fungerande ekosystem där alla är inkluderade, kommer inte vår egen tillvaro att fungera heller.
Ur ett fladdermusperspektiv skulle den nya detaljplanen innebära slutet på ett tillhåll för dessa rödlistade och fridlysta djur, inte bara pga att skogen reduceras på bra boplatser som dessutom är insektsproducerande, utan även pga att parken skulle bli upplyst, både av gångvägar men framförallt av lägenheterna och den nya lokalgatan. Några justeringar kan såklart göras för att göra det mer fladdermusvänligt, till exempel kan man arbeta med rätt sorts färgsättning på ljuset på gatubelysningen som är mer skonsamt, men även rörelsedetektorer på lamporna så att de släcks om ingen rör sig i området, men värre är det med hushållens belysning, den är svår att styra.
Om vi hade fler mörkerkorridorer att erbjuda i Lindalen hade det kanske gått att kompromissa om mörkerkorridoren i Amaryllisparken. Frågan är även långt ifrån utredd från tjänstepersonerna som arbetat med framtagandet av detaljplan Amaryllis. Man har gjort någon form av ”utredning” rörande fladdermusmiljöer, som är daterad i december förra året. Den påvisar att det finns en asp som skulle kunna vara möjlig boplats, i övrigt beskrivs området som för tät i vegetationen. Tillsammans för Amaryllisparken har också kartlagt håligheter och utrymmen där fladdermöss trivs, och fastställt att minst 19 stycken träd/byggnader och rösar med håligheter skulle kunna vara tänkbara bostäder, dessutom har vi otaliga dokumenteringar på fladdermössen i parken och då främst nordfladdermöss som är upptagna på rödlistan 2020, som visst rör sig i skogsdelen också. Även dvärgpipistrell, större brunfladdermus och mustasch/taigafladdermus finns dokumenterade i området.
Att detaljplanen nu ska antas i kommunfullmäktige utan att vi kan se korrekta inventeringar från kommunens sida, och fladdermössens mörkerkorridor nu är i farozonen, känns bokstavligt som ett enda stort mörker med fel ändamål.
Det enda rimliga vore att göra alla utredningar klara innan ett antagande.