Tyresö kommun lanserar ClimateView som är verktyget i den nya klimatplanen att mäta mål och påvisa behov med. Kommunen har satt två övergripande mål, det ena är att kommunkoncernens egna transporter ska vara fosilfria år 2025, och ett nettonollutsläpp av territoriella växthusgaser år 2030.
Territoriella växthusgaser, vad är det kan man fråga sig? Hur mäter man det och hur definieras det? Kort summerat så är det alla växthusgaser som släpps ut inom Sveriges gränser som inkluderas i territoriella växthusgaser. Vill man läsa mer om detta så klicka på knappen nedan.
Tillsammans för Amaryllisparken tycker det är bra att planen nu lanseras men vi tycker det är mycket märkligt att man inte samtidigt inventerar kommunens aktiva kolsänkor på ett adekvat sätt. Restaurering av våtmarker togs upp på det presentationsmötet vi deltog på i fredags 22/4, men kommunen behöver tänka längre än så.
Amaryllisparken är en av de äldsta närnatursområdena Tyresö har kvar på sina håll. Bilden är från historiska foton på eniro år 1955-nutid och ska bara ge dig en känsla av hur området såg ut förr, men vi har tidigare grävt fram kartor från området hos Lantmäteriets kartarkiv som går så långt tillbaka som till 1860-talet. Det är alltså ingen snack om saken, skogen är gammal och kikar man närmre på dagens bestånd av träd så ser man dessutom att den inte är planterad som kommunen påstår.
Om man vill nå netto noll-utsläpp på koldioxid och därmed minska den bidragande effekten till klimatförändringar behöver man dels göra som kommunen nu försöker göra med sitt nya klimatverktyg, men man behöver också inventera det som lagrar koldioxiden på ett säkert sätt, dvs genom våtmarken och skogen. Någon sådan kalkyl finns inte med på ett tillfredsställande sätt i klimatrapporten vad vi kan se.
Man behöver ta fram en aktiv handlingsplan för hur kolsänkorna ska skyddas och bevaras, och på de platser man kan återskapa, och på vissa platser planera nya. När vi planterar nya träd så behöver detta ske med stor tillförsikt – inhemska arter skall väljas med omsorg så att det gynnar sveriges fauna av pollinatörer till exempel.
Det är inte godtagbart att kommunen bara ser till att reducera utsläppen och bygga klimatsmarta bostäder – kommunen saknar i dagsläget insikt i hur viktiga de här närnatursområdena är, som till exempel Amaryllisparken, inte enkom för att den är en kolsänka, utan även för att den är en buffertzon för skyfall och ökad generell nederbörd som vi kommer att få se mer utav i framtiden.
Kommunen fokuserar hellre på anlagda parker. En anlagd park är värdelös när den kommer till förmågan att ta hand om våra utsläpp, och arrangerade och ordnade, ofta välklippta gräsmattor, är rena döden för insekterna. Tillrättalagda och ordnade gångvägar stör barnens lust att upptäcka. I Amaryllisparken skulle vi få en ny yta som skulle kallas park med den nya detaljplanen, men med kalkylen att den gamla kolsänkan röjs nästan helt och kommer blöda ur sig sitt lagrade kol, i kombination med att nya bostäder (som inte är klimatanpassade av granskningshandlingarna att döma – endast några laddstolpar för bilar nämns) samt fler människor vilket medför mer konsumering och mer koldioxidutsläpp går ekvationen inte ihop för området sett ur klimatplanen.
Tillsammans för Amaryllisparken vill understryka att vi inte är emot nyproduktion, men sättet hur man tänker kring hela klimatplanen och anspråkstagande av platsen Amaryllisparken, rimmar mycket illa.