(Foto: Denise Persson)
Det har nu gått en tid sedan vi skickade in vår överklagan till Mark- och Miljööverdomstolen, där vi bett domstolen om prövningstillstånd pga. att detaljplan Amaryllis bryter mot artskyddsförordningen och inte kan tillgodose till att fladdermössens nationella skydd upprätthålls vid en exploatering.
Domstolen har ännu inte behandlat vår ansökan och det verkar dröja, men vi följer ärendet noga.
Fladdermössen i Amaryllisparken är på plats sedan länge och det ser ut att bli en rekordår med registreringar och observationer – detta beror nog på att våren verkligen kom igång med värme, nästan explosionsartat i maj, men redan tidigt i April månad vaknade de första fladdermössen upp ur sin vinterdvala.
Vi hoppas naturligtvis att domstolen ger oss ett prövningstillstånd, eftersom fladdermössen i Amaryllisparken är noggrant utredda under hela året.
En enda fladdermus stoppar inte en exploatering, utan det krävs många olika faktorer för att artskyddet ska utlösas när det gäller fladdermöss. För att artskyddet ska utlösas krävs kontinuitet av fladdermöss och lämpliga habitat, vilket Amaryllisparken erbjuder, trots sitt centrala läge. Att en fladdermus flyger förbi ett exploateringshotat område innebär tyvärr inte att man behöver freda området och det är egentligen inte fladdermusen i sig som stoppar exploateringar av både bostäder, vindkraft och vägbyggen, utan det är fladdermusens kinkighet på val av livsmiljöer som gör att detta påvisar att det finns naturvärden och bra livsmiljöer för dessa nattaktiva djur som gör att man ska undvika exploateringar i fladdermustäta områden. De nattaktiva djuren kräver områden som inte är ljusförorenade nattetid, dvs erbjuder naturligt mörker utan artificiellt ljus, en insektstät miljö och träd med möjligheter att både vila i och bilda kolonier i. Man kan beskriva fladdermusen som en väldigt bra indikator på att det finns andra naturvärden i området som inte bör röjas. Dessutom är djurgruppens livscykel skör – de får bara en enda unge per år, och för att överhuvudtaget överleva här i Sverige så behöver de insekter eftersom dessa utgör den enda födan för våra svenska fladdermöss. Det är dessutom väldigt svårt att bygga i den omfattningen som den nya detaljplanen för Amaryllisparken vill medge, då det blir förluster av både födosöksområde och boplats samt viloplats och övervintringsplats, och även om man skulle exploatera parken i en mindre skala skulle detta innebära att man ljusförorenar området så pass mycket att det blir en ogästvänlig plats för några av våra stationära arter, så som mustasch/taigafladdermusen och brunlångörat, att leva i. Sist men inte minst hackar kommunen upp en spridningskorridor för den biologiska mångfalden som kommunen egentligen akut behöver bevara, inte bara för fladdermössen.