Socialdemokraterna har nyligen svarat på en enkät som Lindalens egnahemsförening skickat ut. Enkäten bestod av flera frågor, däribland en fråga om Amaryllisparken:
”Amaryllisparken blir inte bebyggd för att skydda natur- och miljövärden. Anser ni att området bör ges ett långsiktigt skydd, exempelvis genom biotopskydd eller annan form av bevarandebestämmelse?”
Socialdemokraternas svar löd:
”Vi är i dagsläget inte beredda att biotopsskydda eller införa någon annan form av bevarandebestämmelse. Att biotopskydda området Amaryllis kräver en gedigen utredning. Ett biotopskydd skulle bland annat kunna omöjliggöra belysning på närliggande förskola, på närliggande villor och i de uppskattade bouleplanerna vilket i sin tur skulle kunna öka otryggheten.”
Svaret visar på en anmärkningsvärd missuppfattning om vad ett biotopskydd faktiskt innebär – och väcker samtidigt frågor om hur Socialdemokraterna ser på områdets framtid.
Men håller då Socialdemokraternas argument? Vi menar att svaret är nej. Varken resonemanget om belysning och otrygghet eller hänvisningen till bristande kunskapsunderlag ger stöd för att avfärda ett långsiktigt skydd av Amaryllisparken.
Påståendena från Socialdemokraterna saknar stöd i Artskyddsförordningens 4 a § och går stick i stäv med EU art- och habitatdirektiv samt EUROBAT överenskommelse, som Sverige har förbundit sig att följa. Socialdemokraternas svar är dessutom en upprepning av resonemang som fördes när detaljplanen för Amaryllisparken var uppe på bordet. Då höll inte argumenten – och de håller inte nu heller.
Att säga att ett biotopskydd skulle kunna ”omöjliggöra belysning på närliggande förskola, på närliggande villor och i de uppskattade bouleplanerna” ger intrycket att ett skydd automatiskt skulle innebära ett sådant förbud.
Så fungerar inte biotopskyddet – eller för den delen ett mörkerreservat.
Tanken med biotopskyddet är att säkerställa att Amaryllisparken förblir intakt, att hålträden får stå kvar och fortsätta fungera som livsmiljö för fladdermössen och att naturvärden inte successivt tas bort. Ett mörkerreservat skulle innebära att man bevarar de ytor som idag är naturligt mörka från ljusföroreningar.
Enligt Naturvårdsverket kräver åtgärder som är förenliga med skyddets syfte normalt inte någon dispens. Det är åtgärder som kan skada naturmiljön som kan behöva prövas, och miljöbalken ger dessutom möjlighet till dispens om det finns särskilda skäl. Det är alltså inte rimligt att ställa upp ett motsatsförhållande mellan naturvärden och trygghet, förskolans behov eller bouleverksamheten innan man ens har utrett hur ett skydd kan utformas. Tvärtom är det just detta en utredning ska klarlägga.
Socialdemokraterna skriver att ett biotopskydd av Amaryllisparken skulle kräva en ”gedigen utredning”. Här behöver man skilja på två saker: att det behövs ett kunskapsunderlag – och att kunskapsunderlag saknas.
När det gäller fladdermössen har Amaryllisparken inventerats systematiskt under flera års tid, med återkommande inventeringar under olika delar av året. Det finns ett omfattande material över hur fladdermössen använder området, inklusive kartläggning av jaktområden, förekomst av hålträd, parningsaktivitet och övervintring. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att det fanns ett flertal fladdermusarter i området och att det inte kunde uteslutas att Amaryllisparken används för boplatser och yngelkolonier. Domstolen konstaterade också att kommunens eget underlag inte var tillräckligt för att bedöma detaljplanens påverkan på fladdermössens fortplantningsområden och viloplatser. Det var just därför detaljplanen upphävdes.
Det är därför anmärkningsvärt att hänvisa till behovet av ”en gedigen utredning” som om kommunen står inför ett område där kunskapen saknas. Det finns redan ett omfattande kunskapsunderlag – och dessutom ett domstolsavgörande som tydligt pekar på behovet av att hantera fladdermössens livsmiljöer på ett korrekt sätt. Vi tycker att kommunen bör använda det omfattande kunskapsunderlag som redan finns och pröva hur Amaryllisparkens naturvärden kan ges ett långsiktigt skydd. Det handlar inte om att välja mellan natur och trygghet. Det handlar om att använda den kunskap som redan finns och hitta lösningar som gör att både naturvärden, förskolans behov, belysning, boule och människors trygghet kan hanteras på ett genomtänkt sätt. Vi efterfrågar inte ett skydd som gör området oanvändbart.
Vi efterfrågar ett skydd som gör det möjligt att bevara Amaryllisparkens naturvärden samtidigt som området fortsätter att vara en trygg och tillgänglig plats för människor.