Amaryllisparkens öde vilar fortfarande på bordet hos Svea hovrätt. Nyligen kom kommunen in med ett bemötande av vår överklagan som du kan läsa här, och vi kan, nästan 4 år sedan första kontakten angående fladdermössen, konstatera att kommunen fortfarande inte vet hur de ska göra en riktig miljöbedömning, och inte förstått att fladdermusinventering och NVI (Naturvärdesinventering) måste ingå. Det är sorgligt att läsa.
Det är en sak att anta något från kommunens sida. Man antar att det inte är några fladdermusmiljöer p.g.a. att man gjort en samlad bedömning att träden ser klena ut. Att anta något räcker inte. Tänk om en läkare skulle anta att det inte är cancer hos en patient – nej, så fungerar det inte! Det är kommunens plikt att utreda och se till att alla dokument och papper är är på plats med rätt utredningar, precis som det är läkarens plikt att skicka patienten på en röntgen och ta de rätta blodproverna! Sen är det en annan sak att förbise material som varit kommunen tillgängliga under detaljplaneprocessens gång, då man som markägare hade kunnat gjort något åt saken ordentligt. Att beställa en skrivbordsutredning och kalla den för att man gjort en utredning av fladdermössens livsmiljöer räcker absolut inte.
Tyvärr är kommunen inte den enda som missat behovet av en riktig fladdermusinventering – kommunens anlitade konsult tog ut 50 000 kr för ett mycket enkelt och knappt halvdant arbete när det gäller inventeringarna.
Kommunen måste lära sig hur de ska använda skattebetalarnas pengar och till vad. Kommunen måste få en utökad kunskap om när man ska göra en fladdermusutredning, vilken utrustning man ska använda och hur man ska tolka resultaten av en sådan mätning. Kommunen behöver bli mer ödmjuk inför den expertkompetens som finns hos kommunens invånare. Och kommunen borde framförallt förstå att kunskap genererar makt.
Än är Amaryllisparkens öde inte avgjort, och det dröjer nog en stund till innan vi får veta hur det faller ut i Mark- och miljööverdomstolen, men en sak är säker: Det kommunen gjort, hur de behandlat kommuninvånare och vilken bristande kompetens stadsbyggnadskontorets tjänstepersoner har, har knappast undgått någon. Och det här föder en misstro och ökar klyftan mellan kommun och invånare i vårt ljuvliga Tyresö.
Ska vi verkligen acceptera att våra skattepengar går till undermåliga rapporter utförda av konsulter som för kommunens tjänstepersoner bakom ljuset, eller ska vi kräva att kommunens tjänstepersoner som sitter på nyckelroller i utvecklandet av vårt Tyresö åtminstone har rätt utbildning och kompetens att bedömma en rapport som läggs fram på bordet?