Varför säger vi att vi ska skydda naturen när vi gör tvärt om?

I samband med att kommunen tar fram detaljplaner så genomförs en Strategisk Miljökonsekvensbedömning (SMB). Inom ramen för denna ingår oftast en Naturvärdesinventering (NVI). Dessa utredningar har som funktion att skydda och tillvarata värdefull natur och se till att vi bevarar områden som är viktiga, antingen i rekreations- kulturhistorisk- eller naturvårdande ändamål.

En SMB och NVI beställs av antingen byggherren eller projektledaren för kommunen. I detaljplan Amaryllis fall var det kommunen som gjorde den första bedömningen av vårt område. Formuläret för utredningen finns att läsa här. Projektledaren är oftast en samhällsplanerare, och många gånger saknar denna yrkesroll kunskaper om naturvärden, eller vad som är viktigt att inventera i en skog, och inte sällan förbises även allmänhetens intressen. I vårt fall med detaljplan Amaryllis kan man till exempel se i samrådet hur engagemanget kring Lindalens sista grönområde värdesätts av invånarna, men tjänstemännen på kommunen väljer att ignorera detta och gå vidare i planprocessen. Tjänstemännen i kommunen (t.ex. samhällsplaneraren) påverkas även av politikerna som har makten i kommunen, och anpassar sig till deras önskemål.

Jag är säker på att fler än jag som haft med exploateringsfrågor att göra i en kommun, och som läst och granskat en detaljplan, känner konflikten mellan ord och handling, nämligen att politiken säger att naturen är värdefull, men att problematiken ligger i att naturen i sig inte genererar några faktiska pengar. Däremot gör bostadsbyggandet det, därför rättfärdigar man skövlingen av både små och stora grönområden. Vi hör också argumenten att bostadsbristen är ett faktum, men vi ser också att barnafödandet minskar i vårt land. Vi ser hur samhällets skriande behov av att värna skyddsvärd natur eller natur som kommer att bli betydelsefull på grund av klimatförändringar (t.ex. att skugga, hantera skyfall, bidra till att vår svenska fauna fortsatt kan ha spridningsvägar etc.) ställs mot vinstintresse och bostadsbrist, särskilt i vår huvudstad med kranskommuner som även de får betala ett högt pris. Man säger sig vilja värna naturen, men visar något helt annat i praktisk handling. Jag har läst en hel del inventeringsunderlag vid det här laget, och alla inventeringsunderlag jag kommit i kontakt med från stora, såväl som små företag, innehåller ungefär samma sammanställning som den som gjorts i syfte att ta fram en ny detaljplan för Amaryllisparken. Det rör sig om följande punkter som jag själv reagerar mycket stark på:

• NVI och SMB görs vid fel tidpunkt på året, vilket innebär att man missar en stor mängd arter som inte finns aktiva under vinterhalvåret. Det vill säga, man kan avskriva nästan alla arter som finns i området om man gör en inventering på vinterhalvåret, vilket gör det enkelt att skriva en rapport. ”Inga naturvärden påträffas i området”-syndromet är vanligt förekommande i underlagen.
• Bristen på tid gör att platsbesöken kortas ned. Ett exempel är fladdermusinventeringar som normalt görs med kartläggning via GIS, därefter minst två platsbesök med manuell inventering samt autoboxar över natten. Men i brist på tid/ekonomi görs detta om till ett kort besök där man tittar på naturen och därefter gör en bedömning av om det kan förväntas finnas några fladdermöss. I värsta fall genomförs allt detta under vinterhalvåret då fladdermössen ligger i dvala. Men utan ett korrekt underlag, det vill säga en riktig inventering, är det inte möjligt att göra en sådan bedömning.
• Majoriteten av inventeringsrapporterna är skrivna till fördel för byggherren och kommunen, där underlaget pekar på att ”en viss del av naturvärdena kommer att tas i anspråk, men detta löses genom kompensationsåtgärder utanför planområdet”. Kompensationsåtgärderna kan vara alltifrån mulmholkar för insekter när t.ex. gamla ekar som förmultnar tas bort, eller fågel- och fladdermusholkar sätts upp för att hålträd med naturliga gömslen/boplatser försvinner, eller dagvattendammar anläggs för att grönområden som annars skulle hantera nederbörden får lämna plats för asfalt och betong.

Varför är det så att rapporterna från konsulten alltid smeker byggherren och kommunen medhårs?

Svaret handlar uteslutande om pengar. Konsulterna är beroende av sina uppdragsgivare. De är tvungna att hålla sig väl med uppdragsgivaren för att få fler uppdrag. Kortsiktiga ekonomiska vinster, som kommer kosta framtidens generation åtskilliga miljarder för att man inte tänkte längre, både psykosocialt men också pga. bristande kapacitet att hantera det oförutsägbara i naturen. Vart går gränsen mellan yrkesstolthet och heder kontra en bra vinst och gott rykte bland byggherrarna som genererar möjlighet till att växa och vara konkurrenskraftigt?

Styrningen kring MKB och NVI borde regleras annorlunda

Utformningen av en SMB och NVI bör göras av en yrkeskunnig, dvs t.ex. av en ekolog, inte en samhällsplanerare eller planarkitekt som visualiserar sitt genomförande av planen för sin egen framtida karriär. Den som beslutar om vilken metod man ska tillämpa bör inte vara knuten till byggherren eller kommunen, utan helt oberoende. SMB och NVI bör hanteras av ett statligt organ som ger ett uppdrag till ett företag som utan vinstintresse för projektet. Detta skall göras standardiserat och anpassat till den miljö där utredningen skall ske, med tillämpade kriterier för storstad/tät bebyggelse kontra skog som ska inventeras, eftersom olika förutsättningar gäller i ett redan fragmenterat område kontra en stor sammanhängande skog.  Därefter, när rapporten är godkänd, kan beslut om byggprocessen starta hos själva uppdragsgivaren. Och självklart, när vi talar om statliga organ, så ska det inte vara en fri prissättning på uppdraget, utan prissättningen ska vara den samma oavsett inventerare för att täppa till eventuella kryphål.

Det som skett i vårt fall, i detaljplan Amaryllis, är ett skräckexempel på hur dåligt processen fungerar i kommunen och hur man slösar med skattepengar:

• Inför beslut i kommunfullmäktige har man medvetet lagt viktiga utredningar åt sidan, och därmed låtit politiken klubba igenom ofullständigt förberedda förslag.
• Man beställer en väldigt dyr utredning (i förhållande till vad andra konsulter normalt debiterar för motsvarande arbete) för en fladdermusutredning av en aktör med mycket begränsad erfarenhet av fladdermöss.
• En utredning som senare visar sig inte hålla måttet alls utan ger kommunen helt fel rekommendationer
• Tyresö kommun skriver i några av sina mejl till aktören Sweco som skulle göra fladdermusinventeringen att man räknar med att processa detaljplanen i domstol. I stället för att ta fram ett korrekt underlag chansar man på att lösa ärendet i en dyr domstolsprocess. Det verkar som att kommunen tror att man i efterhand kan komma och komplettera saker som fattas i naturvärdesinventeringen när domstolsprocessen pågår

Hela SMB processen har så stora svagheter att den är helt otillförlitlig, och de svagheter som finns utnyttjas av kommunens tjänstemän till höga kostnader för kommunens skattebetalare.

Läs gärna mer om MKB processens svagheter här.

Läs om strategisk miljöbedömning, dess process och syfte på Naturvårdsverkets hemsida.

/Denise Persson, initiativtagare till Tillsammans för Amaryllisparken